Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Kära Annika!

                                                                                                                                      6/10 - 2017

Kära Annika. 

Jag heter Madeleine och är född år 2003, alltså ungefär 150 år efter dig. Mitt liv är sig inte likt ditt över huvud taget. Jag vet att du är dotter till den alkoholiserade Storsäcken som du hatar. Du lyckas dock att gifta dig rikt och flyr fattigdomen du föddes till på grund av att du växt upp i en familj av arbetarklass. Du är missnöjd med din man då han ej är dig tillräckligt ärelysten och då du fortfarande är lite förtjust i Henning adopterar du och din rika man hans barn vid Hennings död. Visst har jag rätt? 

Jag är också född i en familj av arbetarklass. Vi har det bra ställt och har inga problem med att försörja oss med mat. Vi kan köpa dyra och fina kläder och vi kan resa bort till andra delar av världen minst en gång per år. Jag är inte särskilt försiktig med mina kläder. Om jag råkar smutsa ner de lägger ja de bara i tvättmaskinen och det var inget mer med det. Jag är 14 år gammal och går i skolan, har inget jobb och är helt beroende utav mina föräldrar, ungefär som du var när du var kanske... Nio år gammal? Mitt liv är ganska likt ditt på många sätt, men på de flesta sätt är det som en helt annan värld. Det ÄR en helt annan värld som jag lever i.

Du föddes i mitten utav 1800-talet. Sverige var i början av industrialismen och genom ditt livs gång utvecklades den tillsammans med människorna. Idag är vi mitt i den. Sverige är nästan så industrialiserat som det kan bli, känns det som nu, men jag tror att om jag skulle få ett sådant här brev ifrån någon som levt hundra år efter mig, skulle jag få veta lika mycket saker om världen som jag inte hade någon aning om skulle hända, som du får nu. Jag nämnde något som kallas "tvättmaskin" tidigare i brevet. Jag kan tänka mig att du inte har någon som helst aning om vad det är. Tänk dig en stor låda som du stoppar in dina kläder i när de blir fläckiga. Du trycker på en knapp och lådan fylls med vatten som jobbar runt kläderna i någon timme. Sedan är dina kläder rena. Tänk dig att inte behöva gå ner till sjön och skrubba dina fina kläder med dina bara händer för att få de rena eftersom du inte har det tillräckligt bra ställt för att kunna lämna in kläderna för att tvättas. Idag behöver du inte ha det bra ställt alls för att ha en tvättmaskin, det är en vardagssak. Det är en del utav industrialiseringen. Sedan din tid har så mycket praktiska saker uppfunnits och nu produceras de dagligen utav maskiner i fabriker. Nu är det inte ens människor som jobbar med att massproducera saker längre utan det är maskiner. Det kunde du inte tänka dig va?

Idag är det ganska ovanligt att vara arbetslös. Det klart det finns människor som inte har det bra ställt över huvud taget, det kommer det alltid finnas. Idag har vi något som kallas "tiggare" vilket är en form av lösdrivare. De är arbetslösa och ofta även hemlösa. Det finns alkoholiserade människor som också råkat ut för att förlora sitt jobb och bli hemlösa. Vem som helst kan råka ut för något sådant redan idag men det är inte alls lika vanligt. Det finns gott om jobb och det är ingenting man behöver oroa sig för när man håller på att bli vuxen, vilket man verkligen behövde på din tid.

På den tiden var arbetarnas vardag, även din vardag, en misär och ett elände. Ni behövde arbeta överdrivet mycket och fick inte ut mycket pengar utav det. Om din familj var stor var det inte självklart att du fick tillräckligt med pengar för att kunna försörja den även om du jobbat 12 timmar, 6 dagar i veckan. Ni arbetare fick ju rösta, i alla fall om du var man men jag ska berätta för dig Annika att även om du tror det räknades era röster knappt. Klasskillnaderna var ju extrema på din tid och det är din vardag! 

Mina föräldrar är arbetare och jag skulle klassa oss som medelklass men det är absolut inget som märks av i min vardag. Om man tjänar lite mer pengar kan man köpa lite dyrare kläder, bo på ett lite dyrare ställe och åka på dyrare resor men det märks knappt av vem som har vad som arbete, härligt va? Tänk att kunna ha lika mycket möjligheter som precis vem som helst, oberoende på var och i vilken familj du är född. Så är det att leva i dagens samhälle!

Men det klart det finns likheter till dagens samhälle också. På sidan 68 i boken om dig står det såhär: "En gång hade han velat så mycket. Nu måste han hela tiden väga vilja mot vetande, vetskap om vad som var möjligt". 

Idag måste du fortfarande alltid anpassa dig efter samhället. Det klart du kan ha drömmar men det är inte självklart du kommer lyckas med de. Du måste tänka på vad som är realistiskt också.

"Det kan vara roligt att se tillbaka, men det är viktigare att se framåt. Nya problem dyker upp, nya måste tas" är ganska bra för att beskriva den här boken jag nu läst om dig. Sverige var inte en bra plats, världen var inte heller det. Livet som en vanlig människa var inte bra och jag hade inte velat leva då. Men samhället utvecklas och det är påväg till att bli en bättre plats även om industrialiseringen och de nya uppfinningarna även lett till sämre saker. Vi måste blicka framåt och jobba för att göra Sverige till en bättre plats och inte blicka tillbaka.

Tack för att du läst mitt brev Annika. Det betyder mycket för mig att du tagit din tid och lyssnat på mig. Ditt liv är kanske inte det du ville ha, du tycker nog att samhället är ett elände men jag hoppas det blir en lättnad för dig att alla framtidens människor inte kommer få ha det som du, det blir bättre det kan jag lova dig.

Kram, Madeleine Sandberg.


Av Madeleine Sandberg.