Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Jag har kommit fram...

Kära Gustav!

Jag har kommit fram till staden och har nu under sommaren fått jobb som sumprunkare.
Beskedet om att jag fått jobbet som sumprunkare betydde mer än allt. Jag blev alltså rent utsagt överlycklig. Tidigare , så arbetade jag som springpojke till en murare. Det var så slitsamt att jag inte kunde sova om nätterna då jag hade så ont.

 

Jag ber om ursäkt att jag inte har hört av mig tidigare men det har vart väldigt mycket som hänt sedan jag lämnade dig och mjölnaren. För att ta mig hit så vandrade jag dag ut och dag in i flera dygn. Efter totalt sju dygn anlände jag till ”Häcken”. Det är ett Stockholms slang vi använder för staden. Jag kanslade tre masar som skulle till stearinfabriken ”Liljeholmen” på jobb. Jag fick följa med de och fick också ett jobb på fabriken som springpojke och fick göra lite allt möjligt. Det sämre var att de endast sökte arbetare under vinter kvartalet. Det var då de flesta rika ville köpa ljus eftersom det blir mörkare om kvällarna. Jag fick då senare som innan skrivit, jobb med att bära tegel till muraren.

 

Jag har träffat en rolig filur som kallas för tummen, detta för han mist sin vänstra tumme. Det är Tummen som hjälpt mig här i häcken och han har gjort mig till en riktig stockekare. Det var jag och Tummen som började som sjåare och fick under ett tag jobb som sumprunkare.


Av Erik