Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Skottet

Jag hörde skottet vina förbi mitt huvud, Jag grips av panik. Jag börjar springa och jag tappar all kontakt med omvärlden och tänker bara på en sak, spring. Jag springer förbi Stadsteatern och in i Sergelgången. Jag kastar en blick bakåt och tittar om han fortfarande är efter mig. Vem är den där mannen med pistol? Tänker jag i mitt huvud, Han måste veta vem jag är, för han är bara efter mig. Plötsligt känner jag en olidlig smärta i foten, jag försöker stödja på foten men jag bara ramlar ihop och förstår att han har avlossat ännu ett skott. Jag bara ligger kvar alla måste tro att jag är död. Jag försöker ställa mig men faller ihop, jag hör sirener och min sista blick innan jag faller ihop medvetslös, Det där ser exat ut som min bästa vän Robin.                                                                                                                                                                      

Jag börjar få tillbaka medvetandet och tänker bara på en sak Robin. Sen hör jag hur min Lillebror Carl börjar prata, Allt kommer bli bra, för det säger ni alltid till mig, sa Carl. Dom hinner inte svara innan jag börjar skratta, sen börjar Carl skratta, sen skrattar alla. Sen börjar tänka på det som hände och ber Pappa gå ut med Carl så jag kan berätta allt som hände. Jag berättar allt förutom delen med Robin, Mamma bara lyssnar frågar ingenting bara lyssnar. Nästa dag får jag åka hem från sjukhuset. Jag försöker stödja på foten, det gör väldigt ont men det är mycket bättre än i förrgår. Jag får ha kryckor i några dagar till sen tittar jag på nyheterna och ser att det var tre döda från skottlossningen på Sergels torg. Då tänker jag vilken tur jag hade som inte blev dödad. Dom sa att personen med pistolen hade jagat efter en fjortonåring. Dom sa att personen med pistolen var under trettio år. Det ända som kommer upp i mitt huvud är kan det ha varit Robin. Nästa dag skulle jag till skolan och samma tanke går runt i mitt huvud, Kan det ha varit det Robin? Jag sätter mig på tunnelbanan och väntar på att chauffören ska säga, Nästa Mariatorget. Framme i skolan alla tittar på mig sedan kommer Danne fram och frågar vad som hände, men jag svarar att jag inte vill prata om det just nu. Sen börjar min första lektion på länge. Vi har Engelska det går bra, Fast jag kan inte riktigt koncentrera mig för jag tänker bara på en sak kan det ha varit Robin? Jag försöker hitta Robin i klassrummet men han var inte där, Är han sjuk? 

 Skoldagen var över och jag var på väg hem från skolan när jag läste på nyheterna, Dom har hittat mannen som hade skjutit på Sergels torg, Polisen hade gripit honom när han sprang iväg från brottsplatsen, Det står Mikael Johannesson 30. Jag börja skrika av glädje det var inte Robin!!!

Men vänta står det Mikael Johannesson det var min förra lärare som hade slagit mig och hotat mig med kniv. Dom sa att han hade blivit dömd till livstidsfängelse. Jag berättar för Mamma hon frågar Mikael Johannesson? Din förra Hemkunskapslärare som slog dig? Ja är det enda jag säger.


Av Alfred M-E