Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Orientering på Långholmen

Det var morgon, en väldigt fin morgon och solen sken. Jag var på väg till Långholmen. Men tillslut så såg jag på min kompis Hanna. Hon var från mitt dagis. Vi var jättebra vänner. Jag sa till Hanna som hon heter att jag har bråttom till min Orientering som har börjat för 10 minuter sedan. Vi båda säger Hejdå till varandra och jag springer de fortaste jag kan till min Orientering. Jag hoppar över stenar och slänger mig förbi träden. Jag börjar närma mig till den stora fina skogen mitt i Långholmen. Jag vet inte direkt vart jag ska gå, men jag ser något som lyser några meter ifrån. Jag undrar vad det är? Jag hör massor av oväsen både hit och dit, upp och ner, öst, syd, väst och norr. Det låter som det är en helikopter kommer närmare och närmare. Tillslut så flyger den över mig, Det var jättenära! Den var väldigt nära mig. Jag undra vad det som hade hänt om den flög så nära mig. Jag går vidare och ser en bil där det står Polis på. Polisbilen sätter på sina sirener. Jag blir rädd och springer tillbaka därifrån jag kom från. Jag kollar bak samtidig som jag springer. Ser att Polisbilen stannar där borta på grusvägen, Jag ser en man som springer mot mig. Jag titta inte fram, Till slut så ramla jag över en sten.

-AAAJJJ! Skriker jag. Det gjorde så ont så jag visste inte vad jag skulle göra.  Jag vänta mer än 5 minuter för att få bort smärtan. Eftersom Polisen sprang efter så visste jag inte vart han hade tagit vägen någonstans. När smärtan var borta så gick jag upp från marken jag låg på. När jag hade kommit så titta jag runt och jag såg igen Polis, Igen Polisbil. Jag undra vart Polisen försvann någonstans. Jag kliver över stenen som jag ramla på, Och sparka den med mina hårda skor, För den var i vägen när jag sprang. Jag går tillbaka till grusvägen för hitta någon. Men ingen var där. Jag tar upp min mobil och kollar på klockan. -AAAAHHH! Klockan var över 12, Och jag har lunch då. Jag går en bit för att jag ska komma närmare. Men det dröjde inte så länge tills jag hörde massa sirener överallt. Då vet jag vad som har hänt. Polisen letar efter mig för jag hade inte varit på Orienteringen. Då fattade jag…


Av Kristoffer Kohr