Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Ny med ett dåligt ryckte // LÄS!!!

Jag knyter min hand och tar tag i hans jacka. Lyfter upp han och slår till. Sen börjar han böla som en liten  fyraåring som tappat sin nalle. Ett knarrande ljud kom från dörren och alla tittar dit där står den nya läraren, jag tror hon heter Maria eller nått. Hon bara står där och säger inget. Sen börjar alla gå tillbaka till sina platser och jag står bara där lika stum som Maria. Sen går Maria till katedern och sen börjar utskällningen. Hon slutar allt med att säga ”Madde du borde veta bättre än så här, man kan nästan tro att du är en av killarna”

Då blev jag riktigt arg och utbrister:

- Och va fan menar du med det! Menar du att tjejer inte kan slåss, att dom bara ska sitta där och vara duktiga men sina hopprep och klänningar! Jag skulle aldrig sätta på mig nått sånt är jag kille för det? din jävla kärring!

Sen går jag ut ur klassrummet och smäller igen dörren. Nu kommer säkert Kasper dra nån snyfthistoria till hon den där Maria och då kommer hon att tro på honom och jag kommer att få skit. Jag springer nedför trapporna och ut på skolgården där springer jag förbi Johanna som seger att vi börjar. Jag skriker åt henne att hon kan dra åt helvete. Jag springer nedför gatan och hem. Förbi dom fula husen runt ICA och hem. Ingen är hemma här jag kommer jag går intill köket och där låg en lapp på köksbordet, det stod ” jag är hemma till tre, maten står på i kylen /mamma jag går fram till kylskåpet och tar ut maten det är lasagne mammas special. När jag har värmt maten och slängt mig i soffan satte jag på teven. Eller ”televisionen” som mamma seger. Det är fotboll på tv.

Det fick mig att tänka på Gothia cup som jag ska till nästa år det är nog det största fotbolls cuppen jag har varigt men i. Det ska bli såååååååååå kul. Men när mamma får reda på det jag gjorde på lektionen och sedan skolka kommer jag nog inte få gå. Jag lovade att inte göra fler dumma saker det halvåret men nu är det slut på det löftet. Men det var inte mitt fel att det hände.

Jag gick bara till min bänk och så började han kaxa.

- Vad gör du! Skrek han

- Vad?

- Du gick på min mark!!!

- Sist jag kolla var klassrummet allas mark, sa jag självsäkert.

- Håll tyst! Gå och sticka en liten halsduk och sett på dig nått lämpligt för att vara tjej!

- Säg det där en gång till och jag kommer göra dig väldigt illa. Sa jag med lugn fast i mig kokade jag av ilska.

- Idiot, sa han och log som om någon skulle tycka att det var kul men alla bara skruva på sig och sa inget. Dom visste att man inte bråkar med mig.

- Sen tog jag tag i hans fula blå jacka och slog till honom. Det kanske var dåligt men det kändes så rätt och jag ångrar det inte. Det enda jag ångrar är att jag skrek åt Johanna.

Flyttlådorna ståt överallt i lägenheten vi åker till Stockholm i när mamma kommer hem. Till en ny stad. Till en ny klass, där ingen vet vem jag är. Det känns bra, ingen Kasper eller Maria. Ingen vet vem jag är. Mål! Skriker dom från tv:n. Jag tittar på dom på läktaren. Alla glada ansikten fulla av förväntan. Där vill jag va, att sitta där bland människor om delar kärlek för ett lag, ett land eller bara fotboll. Jag älskar fotboll men ingen annan här i den här lilla staden gör det!  I Stockholm älskar säkert alla fotboll eller nästan i alla fall.

Jag hör hur mamma kommer in genom ytterdörren och jag blir glad, det betyder att vi ska åka!

Första skoldagen har börjat, jag hoppar upp i sängen och sätter på mig kläderna sedan gör jag frukost och sen är det dags att gå till skolan. När jag är framme är jag nervös tänk om det blir en dålig klass eller om jag gör bort mig första skoldagen. Jag går med skakiga steg upp för den iskalla hårda stentrappan upp till mitt klassrum. Trappan slutar vid en stor dörr. Jag öppnar den och möts av en korridor åt vänster och en åt höger. Jag går in i korridoren till vänster. Mamma skicka med en vägbeskrivning så jag vet exakt var jag ska gå. Hon var så orolig och fråga tusen gånger om hon skulle följa med. Nej sa jag varje gång.

- Du måste vara Sanna.

Jag tittar upp och möts av en lång, blond tant med stora runda örhängen och det största leendet i världshistorien. Jag har varigt så insatt i mina tankar att jag inte har märkt att jag gått rakt in i ett klassrum. Jag tittar på pappret och det här är mitt nya klass.

- Ja, jag brukar kallas för det. Sa jag och jag kände hur mina kinder blir röda. Det var en konstig känsla, jag har aldrig rodnat förr.

 - Ja, men då så! Sa hon och log ännu större.  

- Du kan sätta dig där. Sa hon och pekade på en tom plats bredvid satt en brunett som såg sur och obrydd ut. Hon satt och pilla på naglarna. Jag går och setter mig.

Mira presentera dig för vår nya vän Sanna! Sa fröken lite strängare åt tjejen bredvid.

Hon tittar på mig liksom avläser mig sedan säger hon:

- Toppen, en till duktig flicka.

Jag blir förvånad.

- Duktig? Jag var hatad av alla lärare och det sista jag gjorde innan jag flytta va att skrika åt alla i min klass och slå en kille så han börja blöda.

Hon tittar på mig och ler.

- Jag med, säger hon.

 

 


Av Vera