Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Mitt Stockholms minne

 Jag springer längs byggstängslet vid slussen för att hinna i tid till färjan.

Med andan i halsen hinner jag precis på båten, som nästan är fullsatt.

När jag står på båten känner jag vinden i ansiktet. Solen lyser och det är inte ett moln på himmelen. Det här kommer bli en perfekt dag.

Jag är först in på Gröna lund eftersom jag har guld kort.

Där inne springer jag fort över den spanska trappan till min favorit KVASTEN!

Som vanligt är det lång kö, men efter 20 min. Kommer jag fram och åker.

Nu vill jag åka Ikaros, det är den här ny som man åker upp sen tippas man framåt och sen så åker man ner! Jag ställer mig i kön bakom en vuxen man. När jag nästan är framme börjar jag ångra mig!

Men det är för sent nu, jag sitter redan i stolen. Vi är på väg upp nu och jag börjar få panik!

Nu tippas vi framåt … aaaaah

Det där var det värsta jag har gjort!

Nu ska jag åka popexpressen. Den snurrar så mycket att jag börjar må illa, men det är ju så kul! Nu ska jag gå lustiga huset. Jag går aldrig dem där rörliga trapporna för att jag aldrig har fattat hur man gör. Jag älskar den flygande mattan på slutet, bilden jag tog blev dålig eftersom jag blundade. Efter att jag hade tittat på min dåliga bild så tänkte jag åka flygande mattan, den andra.  Jag älskar pirret i magen! Efter flygande mattan tänker jag spela på något hjul. Jag väljer ett choklad hjul borta vid radio bilarna. Jag tar en hel bricka med numren 33,34,35,36 och 37. Det är en annan familj som också spelar på hjulet. Kvinnan snurrar igång hjulet. Det snurrar och snurrar till slut stannar det på 34!

Jag blir jätte glad men ser hur baren i familjen bir ledsna. Så jag ger dem varsin chokladkaka och ser då glädjen i deras ögon.



Av Isobel Lewis