Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Mitt Magiska Stockholm 🌟

Jag rusade genom hela Stockholm kändes det som.

’’Ta henne!’’ ropade männen som sprang efter mig.

Jag hade snott en jacka, eftersom jag inte hade några pengar. Även fast jag visste att jag skulle hamna i trubbel sprang jag där, med en stulen jacka i famnen.

’’Jag har henne!’’ ropar en man som har kommit ikapp mig.

Jag försöker springa snabbare, snart orkar inte mina ben något mer. Jag måste gömma mig istället. Jag springer snabbare en bit för att mannen bakom mig skulle hamna lite längre ifrån, så att jag hade tid på mig att hitta ett gömställe.

Snart hörde jag de tjutande ljuden från polisbilarna. Det började bli en allvarlig situation. Jag vet att det hade blivit bättre om jag lämnade tillbaka jackan. Men jag gjorde inte det.

För varje sekund blev situationen allvarligare. Det var många som letade efter mig. Jag hade hittat ett gömställe bakom några påsar intryckta mellan en mur och en byggnad. Jag kunde vila ett tag.

’’Vart tog hon vägen?’’ hörde jag männen säga.

’’Jag vet inte… men vi får nog inte tag på henne, sa en. Hon hade väldigt mycket energi. Och jag orkar inte springa mer’’

Jag var ganska rädd, för jag hörde hur nära de var.

Männen suckade och jag hörde att de började gå, så jag backade undan från påsarna. Och självklart, som i alla filmer så råkade jag trampa på en pinne. Pinnen bryts och gav ifrån sig ett högt ljud som männen reagerar på.

Paniken lägger sig som en klump i magen när jag hör att en av männen går emot mig. Jag kollar överallt om det finns något hål i muren som jag kan krypa igenom för att springa därifrån. Men det finns det inte. Och jag är fast här.

’’Nu har vi dig trotsallt’’ hör jag en mörk röst säga.

Jag visste inte var jag skulle göra. Men så såg jag att i byggnaden fanns det ett fönster ganska långt ner, och fönstret var öppet!

Jag tog mig försiktigt in genom fönstret och kom in i en källare. Jag duckade så att ingen skulle se mig. Det var nära ögat, tänkte jag och torkade bort svetten från pannan.

’’Hmm… det måste nog ha varit en fågel.’’ Hör jag den mörka rösten säga.

Som tur var hade han inte lagt märke till det öppna fönstret, så männen gick därifrån besvikna för att jag hade stulit en jacka för flera tusen kronor. Jag hade nästan dåligt samvete. Mannen hade låtit väldigt besviken på rösten.

Jag kollade ner på jackan. Den var väldigt fin. Den var vit med guldiga detaljer och man kände att den hade väldigt bra material.

Plötsligt kände jag en hand på min axel.

’’Ska du ge tillbaka jackan?’’ hördes en ljus röst.

Jag kollade över min axel. Där stod en pojke i min ålder. Han tittade på jackan.

’’Nej, jag tror inte det.’’

Pojken fick ett veck i pannan.

’’Men man får inte stjäla. Det är dumt och stjäla’’ sa pojken bestämt.

Jag tittade pĂĄ jackan igen.

’’Mm… men då får jag vara dum.’’ sa jag.

Pojken tog jackan från mina händer.

’’Vad gör du!?’’ ropade jag.

Han försökte se oskyldig ut.

’’Antingen så lämnar jag tillbaka jackan till butiken, och säger att jag hittat dig och allt är löst, eller så behåller du jackan och så skickar jag de där männen på dig.’’ sa pojken.

Jag kände hur ilskan letade sig upp i mina ben. Vad gjorde han här och varför behövde han förstöra allt? Jag trodde att han var snäll. Men nähä.

’’Bra, nu har du förstört allting! Tack så mycket’’ säger jag och försöker låta arg på rösten.

Pojken ser nästan stolt ut. På ett sätt förstår jag vad han menar. Det är dumt och stjäla och det ska man inte göra.

’’Så vad väljer du? Behålla eller ge den till mig?’’

Jag tänker en lång stund. Ska jag behålla jackan och fortsätta att bli jagad, eller ge tillbaka jackan, och fortsätta frysa.

’’Visst, visst. Ta jackan.’’

Jag var bekymrad över att jag inte fick jackan. Men det skulle bli skönt att slippa bli jagad.

’’Vad gör ni här?’’ hördes en röst som kom från det öppna fönstret.

Där stod polisen. Chockad och rädd ställde jag mig upp. Pojken också.

Polisen nickar mot jackan.

’’Väldigt fin jacka du har. Hur hade du råd med den?’’ sa polisen och höjde ena ögonbrynet.

Han visste redan vad jag höll på med. Och jag var körd…


Av L M