Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Min magiska dagbok

Hej jag heter Julia och jag bor i Stockholm och jag är 12år gammal.

Jag bor med min mamma och pappa och min lillebror. Min pappa jobbar på kontor och mamma på skolan. Min lille bror heter Lucas och är 6 år gammal och sen så är det ”MITT MAGISKA STOCKHOLM” som är min dagbok den är 2 år gammal och har varit hemlig i 100 år.

Du kanske undrar varför den är hemlig och hur den är 100 år gammal men det kommer jag säga till dig.

Allting börja för två år sen jag gick till loppisen och skulle köpa nåt. Men när jag gick igenom en gränd så stod en gammal dam där och sa ”vill du ha mina speciella gåvor

- Ja tack, svarade jag.

Hon visa mig runt hennes loppis marknad det var ingen där alls men det fanns jättemycket saker där t. ex. en tandborste och en stol en jätte dyr halsband med tänder på men det som stod ut för mig var den här dagboken.

När jag öppna den sa det så här ”den här dagboken ska du behålla med dit liv och skriva om dit liv när du är klar ger du den vidare till nästa.

Så den här boken är alltså under två hundra år gammal. Jag läste den varje natt alla personer hade skrivit sin ungdom i boken till och med på 1800talet.

Jag skrev i den om vad som hände varje dag jag skrev om vad som hade hänt på skolan vilken mat det blev och hur det kändes. Men en dag så tappa jag bort dagboken. Jag leta efter den i typ en dag under sängen under soffan. Jag kunde inte tro.  Över ett hundra år så tappa JAG bort den.

PRTPRTR! Nåt rörde på sig i köket.  jag gick dit långsamt men det var dagboken den alltså rörde på sig den hoppa den skutta den sprang!

Jag tog den och den lugnt men den börja visa mig sidor som lystes på några ord den ville säga nåt

Det var ”HEJ JAG HETER DAN” den hete alltså Dan.

Jag skrev i den där boken tills jag var 16 och då så gav jag den till en liten flicka som hette Sophie. Hon var den sötaste flickan någonsin och var glad att hon köpte det                    

                ”Nu är det din tur”


Av Aidan