Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

En saga

Det var en gång en person som hette Niklas. Han och hans bror Romeo levde när Niklas var 15 och Romeo 17 närmare bestämt när Tyskland attackera Sverige under andra världskriget 1941.

 

                                          Kapitel 1

Nu är jag i Gamla Stan för jag bor här och här är allt frid och fröjd precis som vanligt men

redan nu 1 år före kriget börjar man märka att visa saker inte är som dem borde.

Men man känner fortfarande den underbara doften av hav blandat med sötvatten från Mälaren men vissa personer börja försvinna och de små smala gränderna blir allt mer fylld av oroliga människor. Men snart kommer det ut från media. Tyskland attackerar europeiska

länder. Sverige behöver ett starkt försvar och många blir tvingade till soldater både pojkar och flickor. Många familjer är rädda för att deras barn ska bli soldater.

 

                                       Kapitel 2

Allt hade förändrats från glädje till oro och ingen gick ut. De enda som var ute var folk som skulle handla mat och svenska soldater. Men en natt hörde jag pappa och mamma med en förtvivlad röst: DE TOG HAN! Jag sprang ner och fråga vad de prata om och då förstod jag de hade tagit min bror och gjort honom till soldat. Min panik steg mer och mer då jag förstod vad som hänt. Jag sprang ut och hann se en stor lastbil köra iväg med massa barn och tonåringar som skrek. Det var hemskt att se och även att man kanske inte skulle få se min bror Romeo igen. Men det skulle inte vara det värsta för 3 dagar senare attackerar Tyskland Sverige och de började bomba huvudstaden med flygplan. Vad skulle vi göra?d

 

 

                                  Kapitel 3

Några dagar gick och vi bar av till Malmö då tyskarna inte hunnit dit. Men vi lämnade nästan allt vi ägde och det var en lång resa från Gamla stan till Malmö. Vi blev väldigt fattiga för det kostade väldigt mycket för alla ville åka från kriget. Varje dag som gick sedan dess var plågsamma för jag tänkte på min bror Romeo som blev tagen den där kvällen för några veckor sedan och vad som skulle hända om kriget kom till Malmö. Och det var just det som hände.

 

 

                                Kapitel 4

Det kom stora flak med soldater och först trodde jag att de var svenskar men det var något konstigt med dem. Jag fattade nämligen inte vad de sa och mamma och pappa verkade vara en blandning av arga och oroade. Helt plötsligt sa pappa:                                                                  -Vi ska gå.                                                                                                                                           -Vart? frågade jag

-Jag hinner inte förklara! Vi skulle tydligen fly men vi hade inte råd med en till tågbiljett så vi gick till Mora. Det tog nästan 2 veckor att gå dit och visa dagar hade vi inte mat.

 

 

                                 Kapitel 5

Men det blev bara värre i Dalarna i Mora. Vi hade inte ens råd med ett hem så i några dagar sov min familj på gatan. Men till slut träffade vi en gubbe som erbjöd oss ett hem om vi hjälpte honom med hans trädgård. Hans fru hade gått bort och han har problem med ryggen så han kunde varken vattna eller plantera. Vi tackade ja men på gubbens tv såg vi att tyskarna ockuperat Stockholm och jag fick veta att nästan alla svenska soldater var döda. Jag fick en isande känsla om hur det var atts bo i Stockholm eller vara soldat i Stockholm. Men det skulle jag snart få jag testa för en natt hörde jag mina föräldrar be och säga:

-NI FÅR INTE TA HONOM. DET ÄR ALLT VI HAR KVAR! Men bara 10 minuter senare kom en gammal gubbe och sa att jag skulle följa med men jag vägrade. Jag vaknade nästa dag i en lastbil och hade på mig en uniform och en pistol. Och då såg jag att jag inte var ensam och då såg jag en vän. Jag såg en vän som hade bott på samma stengata i Gamla stan. Han verkade också känna igen mig. Vi hälsade på varandra och frågade vart vi var på väg och han sa att vi var på väg till vårt gamla hem. Jag såg många kroppar på marken när vi kom fram men de var livlösa. Jag testade mitt nya vapen och det var rätt så bra.

 

                                 Kapitel 6

Jag såg folk men de var inte svenskar och jag börja skjuta. Jag sköt och sköt och fick hjälp av min vän och två andra. Kropparna flög ner och det var från både håll. Men när jag skulle skjuta ner den sista så tog min ammunition slut. Id ren panik sprang jag och min vän. Men min vän trillade och jag hörde hur ett skott avlossades. Tysken sprang iväg och jag sprang fram till min vän men det var ännu en livlös kropp. I ren förvåning gick jag till den som såg ut som ledaren och berättade. Men han beklagade sorgen och sedan gick han. Jag fortsatte skjuta de resterande dagarna och det kom bara mer och mer lastbilar med olyckliga människor. Men åtta dagar efter så drog tyskarna tillbaka. Och jag kunde åka hem.

 

 

                             Kapitel 7

Men jag kunde inte hitta hem. Jag försökte men kom bara till slut till Södermalm. Jag sa till ledaren att det var de som skulle ta mig hem. Men ledaren beklagade igen och sa att man får hitta hem själv och sen gick han. 16 dagar senare och jag var kvar på Södermalm och skulle ta mig till mitt gamla hus. Till slut hittade jag hem. Men jag var inte ensam hemma.

 

                        Kapitel 8

Där stod min bror Romeo och hälsade mig välkommen hem som inget hade hänt och sedan berättade han. Att han blivit skjuten i benet och sedan åkt hem. Jag blev mer och mer förvånad och han pratade med våra föräldrar redan förra veckan. Nu ringde han upp dem och jag svarade. De blev överlyckliga och sa att om tre dagar skulle de anlända till Gamla Stan. Det var fantastiskt att vara tillbaka i Stockholm. Jag älskade de smala gränderna och stenhusen i Gamla Stan. Tre dagar senare kom de som de sagt. Sedan när föräldrarna kommit levde de lyckliga i alla sina dagar.

 

 

Av E.W