Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Odjuret

                

                                      

Det var en gång en familj. Familjen bestod av en son, två döttrar och en mamma.

Pappan hade dött i en olycka som bara mamman visste om. Det var på en fredag år 2014 i december som sonen Simon hade vaknat. Storasyster Sigrid hade gått till skolan. Lillasyster Stina som bara var 3 år låg i mamma Ellens säng och sov. Simon tänkte somna om men då började Stina gråta och skrika. Det var bara de hemma så han gick och kollade till Stina. Stinas rosa kudde hade ramlat ner på marken så hon slog huvudet i väggen. Han tog upp kudden och kollade på klockan. Han började 10:20. Klockan var 10:10 så han hade bråttom. Han klädde på sin träningsjacka för Liljeholmen SK. Han spelade handboll i det laget och tycker det är väldigt roligt.  Han satte också på sig sin keps som hade Sveriges flagga på sig. Barnvakten kommer om 25 minuter sa han till sig själv. Han går över Liljeholmsbron och så ser han något flyta i vattnet. Han stannar för att titta vad det är för något. Det såg ut som en svans eller som en halsduk.  Han kollade lite mer noggrant och så såg han att det var en svans som var grön. Den plaskade som om den var galen. Han struntade i det och gick vidare.

När han var framme vid skolan så såg han en lapp, det stod att klass 2C var på Skansen.

Han sprang allt vad han kunde och svetten bara rann när han såg klassen så blev allt bättre.

Han smet in i ledet och ingen märkte.

När de var framme vid färjan så klev alla barnen på, han hade aldrig åkt färja förr.

Han satte sig och kollade på alla barnen som åkte karuseller på Gröna Lund.

När de nästan var framme så gick han ut i fören och lutade sig över staketet på färjan Djurgården 13. Han kollade efter fiskar i vattnet när han plötsligt föll ner i vattnet.

Han blev så rädd och han gjorde en volt i vattnet. Han tänkte att allt var över nu och att han aldrig skulle få träffa sin familj igen. Men då tog han tag i båtens livbojar och flöt med.

När båten var framme så klättrade han upp på kajen och var helt genomblöt.

Han var helt panikslagen och hjärtat bultade som aldrig för och han trodde han det var lugnt.

Men då så hörde han ett plask från vattnet och han blev nerdragen i vattnet av en stor slemmig grön svans. Han sprattlade och försökte skrika men han kunde inte för att han var under vattnet. Han försökte att simma upp men han visste inte vilket håll som var upp och vilket som var ner.

Men till slut så släppte odjuret och han flöt upp mot ytan.

Detta var den värsta dan i hans liv. Han simmade till kajen fast han bara ville äta en macka som mamma gjort. Eller så ville han bara gå i det där dumma ledet till Skansen och han önskade att detta aldrig hade hänt. Det var en man där som såg och hjälpte honom upp på kajen där båtarna åkte in för att lämna alla som ville till Skansen eller Gröna Lund.

-Vad gör du här helt ensam? sa mannen.

-Äääh… jo ja skulle bara kolla på dem som åkte alla karuseller sa Simon.

-Hörrö du måste vara försiktig i framtiden

-Jo… okej.

Han letade efter ledet men det var svårt.

Han lyckades att smita in på Skansen via en gammal gubbe.

Han sa att alla måste få ha kul när man är små.

Sen där gubben var lite konstig för han var klädd i en rosa kjol med rosa fjärilar och i en tröja som var svart och med vit text stod det: alla har rätt att få vara den som dem är och vill va. Det var väldigt konstigt tyckte Simon och gick vidare till björnarna. Där stod det en liten flicka som var i Simons ålder. Det såg ut som om hon var ensam och det var hon. Han gick till tjejen och frågade hur hon mådde.

-Jag mår bra tack. Själv då?

Simon försökte vara cool och lutade sig mot en stolpe och sa:                                                             

- Jo ja mår bra, rymde från klassen för att sno lite godis.

-Jaha såpass.

Simon sa att han inte hann prata nu och sprang till uttrarna. Flickan tyckte att Simon var töntig och var för kaxig. Simon tyckte däremot flickan var så vacker och så snäll och så lugn. Han fortsatte att kolla på uttrarna som badade och spelade boll i vattenpoolen.  Det kom förbi en kille som skulle ge dem mat.  Simon ville jätte gärna testa att mata uttrarna och frågade snällt mannen:                                                                                                                                      

-Åh, vilka fina uttrar ni har!

-Tack så mycket sa mannen. Vad heter du?frågade mannen

-Jag heter Simon sa han.                                                                                                                -Okej, jag heter Karl ja då mannen

-Får ja testa och mata en utter? sa Simon.

-Ja visst, följ med mig in i rummet.

-Rummet? sa Simon.

-Ja, vi går ner i ett rum eller… du får se, häng med.

Simon och Karl gick till en dörr. Karl rotade i fickan och tog upp ett par nyckar som var lite rostiga. Simon tyckte att Karl luktade hamburgare.

Simon frågade om han ätit lunch ännu. Karl sa att han hade ätit en Big Mac och co på Donken. Karl tryckte in en stor nyckel i hålet och vred om 3 varv sedan så öppnade han dörren. Det var helt svart och Karl tände lampan.

Det var som ett stort akvarium fast som om man var inuti. Det var fiskar och uttrar som simmade runt omkring dem. Karl visade hur man skulle göra.

Han tog fram en hink som låg i iskuber. Hinken var full av fisk och han slängde fisken på ett rullband som åkte ut till vattnet. Han sa att det var ett av sätten att mata dem på. Karl frågade om han ville mata dem på ett roligare sätt och de ville han såklart göra.

De gick ut ur rummet och låste dörren. De gick till dörren bredvid och han rotade fram nycklarna igen och tog fram en liten ny nyckel han vred 1 gång och gick in i ett dykarrum.

-Woaw, sa Simon och sprang in och tittade på allt. Karl rotade fram den minsta dykardräkten dem hade och sa att Simon skulle sätta på sig den. Han tyckte att den var lite för stor men det var okej. Karl satte på sig sin dräkt, den passa perfekt och det stod Karl på den. Dem tog lite fisk i en liten korg av järn och de gick in i en slags hiss som tog dem till polen där uttrarna simmade så fint och så lugnt. De hade ingen anledning till att stressa. De var så söta och så roliga när dem flöt omkring där nere. De gjorde sig beredda att dyka ner till uttrarna som hade en liten söt svans som de viftade med där nedanför. Nu gällde det verkligen att vara lugn och stilla viskade han till sig själv. Karl sa att det bara var att vara lugn och att ha kul.

Han öppnade en dörr och det forsade in vatten och en liten utter.

-Hej Kalle sa Karl och uttern som tydligen hette Kalle fortsatte att åka runt i vågorna som bildades av allt forsade vatten som kom in när dörren öppnades.

De simmade in i polen med lufttuber på ryggen och så simmade det förbi en jättesöt liten utterunge som ingen visste fanns. Karl simmade upp till ytan och tog fram en slags mobil som tålde vatten och han ringde den som var ledaren över hela Skansen och sa att det hade kommit en ny utter. Ledaren sa att han fick bestämma vad den skulle heta och la på.

Karl sa till Simon att han fick döpa den lilla uttern.

Simon blev jätteglad och började tänka… och tänka… till slut så kom han på vad den skulle heta. Han sa. Per Anders Fogelström.

 

 

        

                            SLUT

 

 

 

 


Av Albert Lindborg, Moltas Widell Rinaird