Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

EN HELT ANNAN VÄRLD

  

Hej! Jag heter Cassandra , jag är 12 år ska snart börja i 6:an och bor i Stockholm. En dag när jag skulle till skolan hände något väldigt konstigt.  Allt började med att jag var på väg hem från skolan. Jag skulle leka lite på gården innan jag gick hem och jag hoppade fram och tillbaks på stenarna som en triangel och helt plötsligt blev det svart. Jag föll och föll och helt plötsligt var jag någon helt annanstans. Jag kunde inte säga var jag var men jag var rädd och ändå nyfiken. Jag började ändå utforska stället. Jag kan säga att jag var på en väldigt stor bro som påminde så mycket om Liljeholmsbron satt jag nästan började tro att jag satt på den!

Husen var gjorda av trä fast de var så konstigt små! Efter en stund såg jag en flicka komma ut från ett hus. Hon såg ut att vara i min ålder, fast hon hade så konstiga kläder som om hon var från andravärldskriget!  Men jag tog jag mig ändå modet att gå fram och hälsa även fast jag var en väldigt skygg person. Jag visste ju inte var jag vart jag var och vart jag skulle ta vägen. Helt plötsligt märkte jag att samma stenar jag stod på var stenarna jag hade hoppat på innan. Jag hade fortfarande lust att gå till flickan som satt på en bänk bredvid huset och åt gröt. Jag hälsade men hon blev rädd och sprang in. Jag lade mig på stenarna och somnade tvärt.

 

KAP. 2

När jag vaknade blev jag så rädd, för att flickan jag försökte hälsa på innan stod mitt framför näsan på mig och stirrade. Hon såg såklart att jag låg och sov på stenar och jag blev alldeles röd om kinderna. Vi hälsade ändå och sprang ut i lite längre ifrån stället och började leka.Hon var faktist väldigt trevlig men jag förstod inte varför hon hade så konstiga kläder. Men huvudsaken var att jag hade fått min första vän!Sen när vi hade lekt en stund sa vi hejdå och jag gick tillbaka till stenarna. Jag saknade fortfarande min mamma och pappa så jag provade att hoppa på stenarna som en fyrkant, fast det funkade självklart inte. Sen kom jag på att jag förut hade hoppat i en triangel. Jag gjorde det och det blev svart som förut. Jag föll och föll och helt plötsligt var jag tillbaka på skolgården. Sen hade jag förstått att jag hittat en portal. När jag var klar med skolan gick jag hem och kollade på en film som handlade om Adolf Hitler och andravärldskriget. Jag förstod helt plötsligt var flickan kom ifrån.

 

KAP. 3

    Jag förstod att hon hade bott på vårskolgård och att efter andravärldskriget hade huset gått bort och att man sen byggt en skola där! Min vän överlevde ju och det var därför hon snackade om militärer och varför hon hade så konstiga kläder!

    Jag sprang så fort jag kunde till min skolgård gjorde mönstret på stenarna och så var jag

    där. Hon var självklart kvar och jag gick in i huset utan att knacka och satte mig bredvid henne där hon låg och sov med sin så himla magra kropp. Jag hörde att det kurrade så himla mycket att jag nästan började gråta för att jag visste att hon snart skulle dö.

   Till slut lyckades jag väcka henne men först blev hon rädd men senare kände hon igen mig och sa:                                                                                                                                       -Fryser du där ute?  Jag sa att jag inte frös utan att jag ville säga en viktig sak.

   Jag sa att de måste fly så fort de kunde och att de skulle börja packa redan tidigt imorgon! 

  Hon sa att de hade ingen tid att packa för att militärerna redan skulle komma i natt.

  -VA!? sa jag, hon sa att hon hade vetat det från början och att hon vetat att de skulle dö och att de hade flytt flera gånger men ändå blivit förföljda och då var det ändå ingen chans!

   Då kom jag på en sak! Jag sa allt om portalen och om skolgården och min värld och att militärerna aldrig skulle hitta de där! Men, helt plötsligt bankade det på dörren som om det var jordbävning och det kom in flera män med pistoler och allt som militärer brukar ha!

    Jag kom på något snabbt och hittade en stor slät sten i hennes rum och började banka med stenen i fönstret för att komma ut. Vi båda kom ut höll varandra i handen och förklarade snabbt hur hon skulle hoppa. Samtidigt hörde vi två skott och två skrik, sen blev det svart och… Jag hörde ett tredje skott och det var som om mina tårar kom ända upp i huvudet och jag skrek och skrek, sen märkte jag att jag var på skolgården fast jag skrek fortfarande.      

 

Vendela Bjurman                                                                    


Av Vendela Bjurman