Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

En saga i Stockholm

Vi har sett dokumentären om Per Anders Fogelström på SVT Play, tittat på hur Södermalm såg ut runt vår skola på Stockholmskällan och så har eleverna skrivit sagor i Stockholmsmiljö. Här följer ett exempel.

Det var en gång en flicka. Hon hade varit på ett ärende för att tjäna pengar till familjen. Det var kallt ute. Flickan frös, och hon som gick där, det var jag.

Jag som gick där hette Ingrid och jag hade en stor snöbollsmössa på huvudet. Jag hade gått nästan ett halvt år av fyran. Det var kallt ute men det snöade inte. Jag gick snabba steg hem till min nyfödda lillebror och min mamma. Min pappa var på jobbet som han alltid var. Jag var inte rädd att gå hem själv på natten för jag hade gått här så många gånger att jag knappt kunde räkna. Fast egentligen skulle jag helst vilja vara hemma.

Jag kom till en kort bro som ledde till Drottninggatan. Vattnet var helt kolsvart. Det stod några duvor framför mig på kullerstenarna. När jag gick mot de flög de iväg. Efter det kände jag mig rätt ensam. Jag gick och kollade in i alla skyltfönster. När jag kommit en bit så kom jag till en godisbutik. Det luktade ljuvligt där: som choklad. Jag hörde några steg bakom mig. Där gick en man ganska fin klädd med en stor hatt på huvudet. Jag kunde se lite av hans ansikte. Han hade ögon med svart sot runt dem och han var alldeles blek i ansiktet. Han gick längs gatan tills han kom till en stor port som var helt svart. Han öppnade porten och försvann. Plötsligt så började det regna. Jag kände att regnet dunsade mot mig. Jag hörde att det lät, tripp dropp.

Jag följde efter mannen med ett hopp om ett skydd mot regnet. Jag gick mot den kolsvarta porten. Jag vred på handtaget och det visade sig att dörren var öppen. Framför mig öppnades en lång spiraltrappa av metall och väggarna var murade i sten. Trappan gick bara längre och längre ner tills jag kom ner till en tunnelbanegång. Rälsen var alldeles rostig. Jag kollade åt sidan. Där stod mannen.


Av Ture