Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Min drömstad

Det var en gång för miljontals år sedan en jättelik stad som hette Metropol, som låg långt, långt bort. Staden hade massor av skyskrapor som var så höga att de nådde molnen. De kunde variera i storlek och utseende, från breda till smala och höga till låga. Den jättelika staden låg på ett stort och mörkt berg. Berget var gjort av obsidian från ett omfattande vulkanutbrott miljoner år tidigare. Bland husen fanns enorma parker, stora som skogar och i parkerna fanns skyhöga träd som hade tjocka spetsiga blad som var lika breda som bordsskivor.


Det odlades flitigt på åkrarna nedanför berget, så det fanns mycket mat till folket i staden. Skördarna fraktades upp på berget med en väldig, rund farkost som kunde belastas med hur mycket grödor som helst. På toppen av berget sögs grödorna upp av en kraftig sug och fördes vidare till ett egendomligt fartyg, som fraktade lasten till staden över ett kolsvart hav.


De flesta människorna i staden var mycket glada och nöjda. Följaktligen var de också mycket trevliga och artiga. Men det var en sak befolkningen var bekymrade över. Staden regerades av en maktgalen diktator. Det han gjorde var oftast bra, men han lät ingen annan än han själv styra eller säga emot honom. Diktatorn var en mycket liten och klen person. Han hade inget hår på huvudet, en randig skjorta och rökte ständigt på en stor svart pipa. Men att han var liten och svag förändrade inte hans stora makt som diktator. Ingen vågade säga emot honom och om någon gjorde det kunde det sluta illa. Om man hade tur kunde man fängslas i några månader, i värsta fall straffades man med livstids fängelse.


Nästan alla ogillade diktatorns metoder. Innan han kom till makten hade det varit demokrati i staden. Alla fick vara med och bestämma och det fanns inget människorna var bekymrade över. Men vid ett val vann diktatorns parti oväntat med femtiofem procent av rösterna. Det ingen visste var att diktatorn och hans kumpaner gjort upp en plan som gick ut på att de skulle ta över landet, avskaffa demokratin och regera vidare utan att någon annan skulle få chans att styra.


Befolkningen grubblade under lång tid över situationen. Till slut insåg de att diktatorns makt byggde på att militären var på hans sida. Anledningen till detta var att diktatorn mutade landets generaler med massor av pengar som han fick genom att sälja landets naturresurser. Folkets utmaning var därför att på något sätt få militären på deras sida. Problemet var bara att de inte visste hur. De funderade och funderade. Till slut insåg de att det enda sätter att få militären på deras sida var att muta dem precis som diktatorn gjort. Men inte med pengar utan något som var betydligt mer värdefullt: Kärlek och verklig vänskap.


På gator och torg började folk tala vänligt med soldaterna i armén. De frågade soldaterna om deras dagliga göromål och bekymmer. Det visade sig att soldaterna inte fick ta del av diktatorns och generalernas rikedomar. Befolkningen och soldaterna samarbetade mer och mer. På tidningar och i radio och TV övertalade befolkningen journalister att skriva vänligt om soldaterna och deras problem. Tillsammans samlade de in pengar så att de vanliga soldaterna i armén skulle få det bättre. Och till slut kunde folket övertala soldaterna att deras idé om demokrati var betydligt bättre än diktatorns. Soldaterna litade helt enkelt mer på befolkningen än på diktatorn. Tillsammans avsatte de diktatorn och hans mutade generaler. Och efter det fanns det inte längre något som bekymrade folket i staden. Åtminstone inte på många, många tusen år.


Av elev årskurs 7 (text och bild)