Hejsan!

Det ser ut som att du använder en gammal webbläsare vilket gör att denna sida kan se lite konstig ut. Vi rekommenderar att antingen byta till en nyare version, eller byta till Chrome eller Firefox.

Om du har Internet Explorer 9 eller senare och du fortfarande får detta meddelande kan du följa denna guide:

http://windows.microsoft.com/sv-se/internet-explorer/use-compatibility-view#ie=ie-9

Citat från MYP3Bs Stockholmsnoveller

"Jag var tillbaka i mitt barndomshem. Alla minnen kom tillbaka, både bra och dåliga. Hammarby kaj var nu fylld med antingen nya moderna byggnader eller ett byggarbete som förmodligen skulle bli en ny modern byggnad".

"Jag springer för livet, över Västerbron som binder samman Kungsholmen, Långholmen och Hornstull, som ett plåster som håller ihop ett sår".

"Nästa dag när jag kom till Skogås var du redan där. Vi köpte kebab hos “Peppes” och gick till stranden vid mitt hem på Klangvägen. Du vet, där mellan centrum och skogen. Där det var folktomt och dit barnen brukade gå under sommarloven när de inte hade någonting att göra".

"Det var en helt vanlig morgon i april. Odengatans kalla, gråa trottoarer var fulla med människor. Hundratals olika människor som alla hade olika anledningar till att vara just där, just då".

"Det är inga personer nära när jag springer på Krukmakargatan i mina fula rivna jeans och min gråa jumper och mitt hår fladdrar bakom mig. Klockan 19:57 så står jag flämtande vid deras ytterdörr och lutar mig mot räcket, dörren öppnas och jag skäms lite grann".

"Till höger hade hon två stora beige färgade byggnader med gröna tak. Den ena var Fatbursbågen, som också kallades för bofills bågen. Den andra var en lika stor byggnad med en gång mitt i".

"Förut när jag gick förbi plattan på T-centralen brukar jag fått smutsiga blickar och fula ord ropade efter mig från min gamla ungdomsgrupp, men jag ångrade mig för ens en sekund".

"Jag tar ner händerna och fingrar efter min mobil. Jag och rektorn går ut till Katarinabangata för att få täckning. Jag knappar långsamt in mammas nummer. Sen trycker jag på den stora gröna knappen och jag sätter på högtalaren".


"De kvadratklippta träd på Mälartorget hade tagit skepnad av höstens alla färger och i gatuhörnen låg utöver de höstfallna löven även bakfulla alkisar".


"Gustav: Skynda dig till Björns Trädgård, något asgrymt håller på att hända!!!

Jag: Va fan är så viktigt att du vill att jag ska åka till andra sidan stan?

Gustav: Kom bara för guds skull!"


"Jag tänkte för att överleva här i Högdalen så måste man vara tuff och för att vara det måste man ta risker. Men nu spelar det ingen roll för att jag måste fokusera på att komma ut härifrån levande".


"En sista tur. På den här här långa gatan. Götgatan. Sedan ger jag upp. Sedan är allt det här över. Jag kollar ut mot byggnationerna, planken och rivningarna av Slussen. Allt är i ett enda kaos".




"Solens varma strålar skiner rakt in i våra ögon medan vi går längst Gotlandsgatan på vägen ner mot Coop. Som vanligt sitter några alkoholister på de gula statyerna i den lilla lekplatsen snett i mot skolan".


"Jag känner den kyliga hösten som lägger sig över fina Stockholm med nakna träd och asfalt som är täckt av färgglada löv i olika nyanser. Där står jag, stilla och drömmer om allt mellan himmel och jord tills en jävla notis från snapchat förstör allt".


"Jag höjde TV:n och hoppades att grannarna inte skulle inte höra genom mina tunna väggar att det hade varit en nytt mord på Östgötagatan".


"Vi bor i Dalen, självklart menar jag Dalen i Enskede du vet i Sandsborg, på Hasselgården. Det är ett lugnt ställe på dagarna, många barnfamiljer bor här och det är ett fint ställe, under dagtid, men på kvällarna och nätterna blir det kaos. Det gröna gräset blir grått, den ljusblåa himlen blir svart, alla barnfamiljer går och lägger sig och blir utbytta till olika gäng".


"Utanför ser jag hur bilar köar i regnet in till Mörby centrum. Det luktar dyr parfym om personen som sitter bredvid mig".


“Jag vet, det tar aldrig slut. Har du sett hur fult det är i Slussen?” säger jag och försöker att inte låta irriterad på tonen. “Aa skitfult! Men, du kommer på lördag va?” säger han och tittar mig djupt in i ögonen."


"Det här skulle för evigt vara vår plats, Mariatorget. Jag tog upp min mobil och tog en bild på bänken vi hade suttit på. Den var grön med avskalad färg och fult klotter på".


"Men efter har snapat dem så träffades vi i Henkan, det är ett litet förortsområde, det är inte som Rinkeby direkt för det var vårt lilla Nacka".


"Tjejerna i klassen kollade ut genom fönstret och såg hur Hugo rusade bort från Södermalmsskolan mot Mariatorget och Hornsgatan. Från fönstret kunde man se hur personer som var på väg till jobbet, förvånat vände sig om och kollade på Hugo. Fast de förstod ju inte vad som hade hänt".


"Solen sken ner på de moderna skyskraporna i Hornsbergs Strand. Mario var ofta sen på soliga dagar som denna. Det handlade bara om några minuter".